Minuter blir till dagar, månader och år och snart är det här livet förbi.
Gå upp. Jobba. Rida. Sova.
Det är ungefär så mitt liv ser ut just nu. Äter bullar och kladdkakor till lunch vid halv 5 och hinner glömma bort vad hungrig är. Helgen förflyttas till veckans två första dagar och jag försöker leva så mycket jag bara kan, men glömmer så lätt bort. Gråter en skvätt för att livet inte blev som jag hade tänkt mig och drömmer om Australien. Tre veckor språkresa. Sådant jag vill.
Trodde aldrig någonsin att jag skulle sitta och lyssna på en låt från Djungenboken bara sådär. 2012 förvånar.
Lucka 3; Berätta om din bästa vän
Egentligen har hon funnits med på ett hörn hela mitt liv. Spelat med i bakgrunden, en i mängden. Vi har gått på samma dagis och sedan samma klass och vi har umgåtts med samma kompisar, men vi har ändå inte vart mer än så. Det var först i sjuan, eller kanske åttan som vi började hänga, och nu är hon den som får höra först om något har hänt.
Hon är den snällaste människan jag känner, och medan jag käftar upp mot allt och alla så kan hon inte vara dum. I skolan är hon en av de smartaste jag känner, men så fort det gäller vanliga saker försvinner det och hon är helt borta. Det är bara hon som kan få för sig att beskriva Sundsvall som "en stad som ligger runt Östersjön" och sen inte förstå varför resten av sällskapet faller ut i gapskratt. Hon använder ofta ord som "Woppa", "Tjaskigt" och en massa ord som låter så himla konstigt om någon säger det, men så himla bra när de kommer från henne.
Vi har precis samma humor, och att vara med henne leder till skratt nästan hela tiden. Hon är helt enkelt väldigt bra!
Saltet i kladdkakan
Sitter mellan två kompisar i en trång soffa, och mina ben domnar och jag skulle inte vilja vara någon annanstans. Går ut en liten stund utan skor, tittar på stjärnorna och fnissar lite åt killarnas besvikelse. Den snyggaste tjejen blev mördad nästan på en gång.
Kramas med bästis jag inte har träffat på hur länge som helst, och är bara hur glad som helst.
Bara en liten sak.
Hur hade det blivit om jag hade svarat annorlunda den där sommarkvällen för några månader sen? Jag kanske börjar ångra lite att jag inte vågade då. Lite som saltet i kladdkakan, nästan ingenting. Men tillräckligt mycket för att det ska finnas där, för att det ska betyda något.
Utkast från den 2 oktober, 2011.
Lucka 2; Berätta om din hemstad
Jag har alltid bott i samma stad. Gått i samma fotspår som tidigare.
Men så kommer de där små ögonblicken.
Lärt känna människor jag aldrig trodde jag skulle lära känna, åka på cykeläventyr och få frågan om jag och min kompis är systrar fast vi inte ens är lika. Det är här jag har bankat in om grekiska gudarna dagen innan prov, dansat som en det inte fanns en morgondag på balen och skrattat tillräckligt för att förlänga mitt liv med minst ett par år.
För det mesta agerar staden, som också är Sveriges femte största stad, bara kuliss. Kuliss åt ett liv som lika gärna hade kunnat utspelats någon annanstans.
Men så kommer de där små ögonblicken.
En juninatt när jag och en av mina finaste vänner (som inte är det längre och det gör ont) gick hem med skorna i händerna och långa, fina klänningar. Vi hade dansat oss svettiga och det var dagen innan 9B skulle splittras för alltid.
En helt vanlig höstdag på bussen nästan hemma igen. Träden sprakar i tusen olika färger och allt är bara så himla fint att jag önskar att jag kunde stanna där ett slag.
Flyga fram på en grusväg och känna muskler arbeta under mig. Galopptävlingar.
Lite sånt.
För Västerås kommer ju alltid vara staden där jag växte upp, där jag gick från tjejen som inte pratade med någon och trivdes bra med sina böcker till någon helt annan. Vem vet jag inte riktigt, för jag är ju inte riktigt klar här än. Jag har i alla fall ett par år kvar. Och jag hoppas verkligen att jag och den här staden kommer skaffa oss en bunt med minnen innan det är dags att säga hejdå!
För Västerås kommer ju alltid vara staden där jag växte upp, där jag gick från tjejen som inte pratade med någon och trivdes bra med sina böcker till någon helt annan. Vem vet jag inte riktigt, för jag är ju inte riktigt klar här än. Jag har i alla fall ett par år kvar. Och jag hoppas verkligen att jag och den här staden kommer skaffa oss en bunt med minnen innan det är dags att säga hejdå!
Lucka 1; Berätta om dig själv
Fina Emily har en slags adventskalender med lite olika teman att skriva om och eftersom det känns som en himla bra idé hakar jag helt enkelt på. Jag kanske inte kommer skriva varenda dag, men det visar sig helt enkelt.
Mitt namn är i alla fall Amanda, men det skulle vart Marcus om jag hade blivit kille. Marcus är för övrigt ett av de bästa killnamnen enligt mig, och om jag kommer få ett barn får det gärna heta just det namnet, men när jag var mindre kunde jag inte alls hur mina föräldrar tänkte överhuvudtaget. Kan ju bero på den där killen som gick i min klass i ettan och som alltid hade svettdroppar vid tinnigar efter rasten...
Mina vänner brukar ofta beskriva mig som överaktiv och väldigt glad, som om jag skulle gå på socker mest hela tiden. På grund av detta har det diskuterats ett antal gånger hur jag blir när jag blir full. Jag antar att det är upp till bevis snart, men för tillfället lämnar vi det åt fantasin.
Mitt namn är i alla fall Amanda, men det skulle vart Marcus om jag hade blivit kille. Marcus är för övrigt ett av de bästa killnamnen enligt mig, och om jag kommer få ett barn får det gärna heta just det namnet, men när jag var mindre kunde jag inte alls hur mina föräldrar tänkte överhuvudtaget. Kan ju bero på den där killen som gick i min klass i ettan och som alltid hade svettdroppar vid tinnigar efter rasten...
Jag fyller år under den mörkaste tiden på året, och är född exakt fyra timmar och trettio minuter efter att julaftonen har sagt tack för sig. För det mesta har jag ingenting emot det, men ibland önskar jag att jag kunde fylla år lite tidigare på året. När jag kommer få gå ut, har de flesta av mina kompisar hunnit vara ute på en och tre gånger.
Mina vänner brukar ofta beskriva mig som överaktiv och väldigt glad, som om jag skulle gå på socker mest hela tiden. På grund av detta har det diskuterats ett antal gånger hur jag blir när jag blir full. Jag antar att det är upp till bevis snart, men för tillfället lämnar vi det åt fantasin.
När jag inte är med mina vänner, så är jag antagligen ute i stallet eller sitter vid datorn och kämpar med högar av inlämningar som verkar höra gymnasiet till.
Annars då? Jo, jag har precis börjat en ny klass som jag trivs väldigt bra i. Jag blir lätt rastlös, så att bada är hopplöst, tar typ fem minuter innan jag vill gå upp igen. Jag älskar höga klackar och glittriga naglar. Och så tycker jag att snö och julstjärnor i fönstren är hur mysigt som helst. Lite så.
Annars då? Jo, jag har precis börjat en ny klass som jag trivs väldigt bra i. Jag blir lätt rastlös, så att bada är hopplöst, tar typ fem minuter innan jag vill gå upp igen. Jag älskar höga klackar och glittriga naglar. Och så tycker jag att snö och julstjärnor i fönstren är hur mysigt som helst. Lite så.
Vitaste vitt
'
Köper en ny blus som är precis som jag vill ha den och tar en ny profilbild. Drömmer om förändring.
Det är rätt så bra nu.
En septemberkväll att minnas när håret blir grått och kroppen inte orkar lika mycket som förut
"Jag följer med dig hem ikväll
För jag vill inte vara själv."
Det var fredagen den 23 september. Det var så trångt att jag vissa stunder var tvungen att böja huvudet uppåt för att kunna få luft och under två timmar knuffades vi fram och tillbaka.
Svettades mer än jag gjort på länge, i skinnbyxor som inte vill andas alls.
Men det var så jävla värt det.
För när Veronica Maggion kommer in är det som att världens stannar upp.
Jag har aldrig skrikitsjungit så mycket förut, och jag är nog långt i från ensam om det.
Under sista låten fyras fyrverkerier iväg och färger den mörka himlen i färger som rosa, grönt och guld.
Nästa år måste , måste, måste jag få åka på någon festival.
Och allt jag skriver bli samma skit.
Pics: Lilla My
Skriver obegripliga meningar, river upp sår jag låtsas att jag aldrig haft och har rymden-naglar.
Dör lite när jag ser Breaking Dawn.
Äter muffins och snackar om livet med världens bästa.
Bokar biljett till Stockholm Horse Show.
Lite så, fast så himla mycket.
Och sen så hittar jag små guldkorn i en oändlig värld som kallas internet. Sidor där små kattungar trängs med gamla skivor och där snön är bland det vackraste som finns. Lilla My är det senaste fyndet, och åh så mycket fint det är. Har lust att flytta in i varenda bild och stanna där för alltid.
Våga inte tro att du är något, din lilla skit.
Ett slag i magen
Sen två
Du står ut
Biter ihop
Det blir väl ändå bättre snart?
Det du inte vet,
snart kommer ett helt lag och stå och puckla på dig
Slå, sparka, spotta
Men du kommer bita ihop
Det blir väl ändå bättre snart?
Du slutar skolan.
Klär dig i dina finaste klackar och din vackraste klänning.
Den i krämvit spets.
När du somnar på kvällen med tårar på kudden hänger klänningen bredvid.
Som ett minne av en högstadietid som borde blivit lycklig men som slutade med en trasig klänning.
Det kommer inte bli bättre va?
Orkar inte bry mig om att du får mig att vilja gråta där alla ser. För bara du kan få mig att skratta lika mycket.
.
Drömmar som går i kras och tårar som färgar dina kinder svarta
Regndroppar mot fönstret.
Innanför, en flickas rum med drömmar som aldrig slutar dåligt.
The Scripts toner som strömmar ur högtalarna.
Ensam.
Alltid lika ensam.
Jag hoppas du saknar mig lika mycket som jag saknar dig.
Ingenting jag säger spelar längre någon roll
Photo: Malin
Att stå bland tusentals människor, och slungas hit och dit i en timme innan man börjar för att sedan stå och hoppa till Välkommen in kan nog vara bland det bästa man kan göra. Då gör det inte så mycket att man har skinnbyxor att svetten rinner och att fötterna värker.
För just där och då finns det ingen man hellre vill göra.
Och hur jävla snygg är inte Maggio her self då?
Massa skor i hela hallen, folk vid fläkten som röker. Det är fest hos mig i kväll och hela världen är min.
Bilderna är tagna av min syster och här håller hon till! (kolla länken)
I lördags (alltså för exakt en vecka sen) ställde vi upp ett enormt partytält och firade att mamma och pappa fyller vardera 40 år (och så fyllde ju vi barn 40 år tillsammans= ännu mer att fira). Det serverades ton med pommes frites, sallad, såser och olika kötter och kyckling och allt var himla gott. Lite extra gott tror jag allt att det var om man fick stå och titta på allt ett bra tag, för jag hade ju på något vänster dragit på mig kökstjänst (mer bestämt, stå och fritera påse efter påse med pommes.) Låter rätt så tråkigt men var rätt så okej, för jag hade ju sällskap av Jennifer hela tiden.
Vi hjälpte till lite mer senare, men då briljerade vi i baren (garaget) istället. Bilden ovan är från baren, men innan alla kom, och det är ju tyvärr inte jag som har gjort, utan min fina mamma. Funkar alldeles utmärkt det med.
Fast vi åt ju inte bara. Vi hann med att sitta ner i tältet ett tag och prata med alla andra. Mer och mer folk försvann och efter någon timme var vi så här många kvar. Lite mindre än hälften skulle jag tippa.
Allt var så himla trevligt, och så fick jag ju träffa Linnea som är typ bäst, men som jag aldrig lyckas träffa (trots att vi bor typ 100 meter ifrån varandra.) Ni ser henne förresten om ni tittar noga. Vid det högra bordet sitter det en tjej i vit tröja och sjukt långt hår. Det är hon. Snyggo.
Och så här såg jag ut mest hela kvällen. Plus en lite tjockare tröja då när det blev lite kallare.
Vi stannade uppe till klockan var tre och efter en mindre förulämpning mot Harry Potter-böckerna (inte av mig såklart!) ramlade jag i säng. En himla bra kväll måste jag säga!
En nystart
Okej, så det är alltså här jag hade tänkt hålla till från och med nu. Måste säga att det känns himla najs. Det är visserligen massor som ska fixas till innan jag är nöjd (typ allt), men adressen är ju faktiskt möjlig att stava till och det är ju en klar förbättring från innan.
Så, allt som allt, taggad tjej, som så fort kameran blivit lagad ska ut och leka lite. Kanske i skogen typ. Men innan det ska designen som sagt spikas, och headern kirras. Spännande hur jag ska få till den. Tänker att det kanske löser sig.
