Saltet i kladdkakan

Sitter mellan två kompisar i en trång soffa, och mina ben domnar och jag skulle inte vilja vara någon annanstans. Går ut en liten stund utan skor, tittar på stjärnorna och fnissar lite åt killarnas besvikelse. Den snyggaste tjejen blev mördad nästan på en gång.
Kramas med bästis jag inte har träffat på hur länge som helst, och är bara hur glad som helst.
Bara en liten sak.
Hur hade det blivit om jag hade svarat annorlunda den där sommarkvällen för några månader sen? Jag kanske börjar ångra lite att jag inte vågade då. Lite som saltet i kladdkakan, nästan ingenting. Men tillräckligt mycket för att det ska finnas där, för att det ska betyda något.
Utkast från den 2 oktober, 2011.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0